Att denna dag börjar närma sig, det känns overkligt på något sätt, spännande och förväntasfullt. Tankarna snurrar, vad ska jag packa, tänk om jag glömmer något? Vad gör jag om jag inte trivs? Finns så mycket jag frågar mig själv. Jag har haft flera veckor på mig att tänka igenom detta, och förens nu går det upp för mig att det snart är dags. Jag är nervös. Egentligen vet jag inte varför, samtidigt känns det bra, jag har något att se fram emot! :)

Imorse var det rätt roligt att åka till jobbet, kör genom första rondellen på väg att lämna bror vid skolan. Ser en snögubbe mitt i, när jag rundar honom ser jag att han har STÅND! Mamma ser inget och ville absolut att vi skulle ta samma väg tillbaka. Mycket riktigt står han fortfarande där med snorren i vädret, vi fortsätter upp mot jobbet, passerar en till rondell i stil med samma som föregående figur. Kommer upp till sista rondellen där vi ser på håll att de står ännu en till snögubbe, vi var tvugna att åka ett varv runt för att se om även han vart på kalas... Berättade för gubbarna på jobbet, ingen av dom hade lagt märke till snögubbarna och deras stånd...
Hmm...


Dags för lite friskis o svettis!